Tjohej!

Som vi skrivit tidigare har det gatt sadar att hitta jobb. Vi vet inte hur manga samtal vi har ringt dar de har sagt att det ar helt kort de narmaste veckorna. Samma dag som vi tankte ge upp jobb i Queensland och dra vidare in i oknen vande det.

Nathalie traffade en lirare pa krogen vars farmor och farfar ager en bananfarm i Tully. Hit kom vi i mandags kvall. Pa tisdag morgon tog vi bussen (som plockar upp alla arbetare och skjutsar dem fram och tillbaka - gratis. Sjukt bra, bade for oss och naturen! :) ) ut till farmen. Vi var osakra pa om vi verkligen hade fatt jobb dar vi satt i vara rena gympapjucks och frascha klader medan alla runt omkring oss hade stovlar och skitiga klader. Vi kande oss som de svarta faren och nervositeten vaxte annu mer nar vi klev in pa kontoret. Dar mottes vi av en tjej som slangde fram en fet bunt papper som vi skulle fylla i. Sen var det bara att borja jobba - hur enkelt som helst!

Jobbet ar dock betydligt hardare an vi hade forestallt oss. Vi sliter som djur atta timmar om dagen, fem dagar i veckan, men blir belonade med en schysst lon, som vi bara betalar 5% skatt pa. Eftersom man far lon varje fredag har vi redan fatt vara forsta pengar - vilket driver en till att orka fortsatta.

Tully ar en riktig bondhala. Det bor bara en massa bonder och hela befolkningen brinner for sina bananer. Det snackas om att man ska tillata import av bananer vilket har lett till vilda protester eftersom folk ar radda for att forlora jobben. Det var en stor demonstration i Cairns igar och en busslast fran vart jobb akte dit, men vi lyckades slippa undan.

I helgen ska vi bara ta det lugntoch vila vara slitna kroppar infor en ny vecka pa bananfabriken.